Mysmorgon med Skruttan

Man inser att Skruttan börjar förstå mer och mer, detta kan ta sig i uttryck på olika sätt. Till exempelvis så har hon lärt sig att höja/sänka volymen på saker, samt att slå av diverse saker. Att hon förstår inser man när man råkar säga, "bara hon inte stänger av...". Vips så går hon och stänger av...

Eller så kan hennes förståelse visas som den gjorde för en liten stund sedan då en något pikant doft började sprida sig i luften. Jag frågade henne om hon bajsat och svaret jag fick var ett stort leende med en oerhört busig blick. Strax därpå förstod jag varför jag fick det svaret... Man kan helt enkelt säga att hon hade gjort en tarmtömning DeLux innehållande majskorn. Så kan vi säga.

Utöver denna mindre exalterande upplevelse har vi myst i soffan och busat. Hennes skratt är som den ljuvaste musik och när hon trollar så smälter pappas hjärta. Jag funderar ibland över vad livet var innan Skruttan kom till jorden och inser att det var enormt fattigt och tråkigt.

Att vara Pappa är ett enormt ansvar men det är även det mest fantastiska som finns. Nu när Skruttan dessutom är gående och börjar visa intresse för att undersöka saker så är det om möjligt ännu mer fantastiskt.

I tisdags när vi skulle till öppnis så fick hon gå själv, det är som medicin för min själ, eller medicin... det får mig att inse att allt som finns runt om oss är spännande på nytt. Mossan på stenmuren är värd att titta på och känna på. Att det tog ca 15 minuter att ta sig 10 meter gör liksom ingenting, för under de 10 metrarna så hinner vi med att se och känna på en massa spännande saker. Jag känner mig lyckligt lottad som får upptäcka livet på nytt och visst det tar tid att ta sig framåt, men vad gör det, för det handlar i grund och botten om att skapa en barndom för Skruttan.