Torsdsg

När klockan så vänligt informerade mig om att nu är det hög tid att gå upp så ville inte min kropp det.

Nej det var totalt omöjligt att förmå benen att röra sig utanför täcket. Men efter ett par snooz så lyckades jag till slut att ta mig upp.

Försöker skriva, eller rättare sagt försöker tänka, greppa en endaste tanke, men just nu är det omöjligt. Kombinationen trötthet och för lite kaffe gör att mina tankar bara rusar runt. Endast små fragment fastnar här och var.

En sak som fastnar är dock ett telefonsamtal, inte vilket samtal som helst. Nej det var mitt bisarraste i hela mitt liv. Tror inte jag har berättat om det här. Men ska göra det någon dag.

Påminn mig om jag glömmer bort det. Nu hoppar jag av bussen.