Idag var tjockisen rätt så märklig. Han sa ingenting om att jag packade väskan och hoppade på bussen.
Han sa ingenting när jag klev in i omklädningsrummet.
Han sa ingenting när jag sedan klev upp på löpbandet.
Han sa ingenting medans jag gick den första kilometern.
Men sen. Så fort jag förde hand till knappen för att höja hastigheten, ja då jävlar skrek han rakt ut. Förvandlade min ben till två betongfundament. Du ska inte tro att han gav upp speciellt snabbt heller. Nej inte förens jag hade joggat i 2 kilometer så började han att ge upp. Fast inte helt. Så ja det var ett tufft pass.
Berättade tidigare att jag hade för avsikt att köra 105 minuter. Men när jag skulle boka tid åt min fru så fanns det knappt några tider. Den enda som skulle passa var kl 10. Så den fick det bli och jag kortade gladeligen av mitt pass för att hon skulle få komma igång.
Ja just ja.
Trots tjockisens vilda protester så förmådde jag att jogga 5km konstant. Det tog dryga 33 minuter. Men gissa om jag är stolt över den prestationen. Det var ruskigt nära att jag skrek rakt ut av glädje!
Men trots min prestation så är jag ändå gladast, stoltast över att min fru har gjort sitt första pass! Sann lycka!
Han sa ingenting när jag klev in i omklädningsrummet.
Han sa ingenting när jag sedan klev upp på löpbandet.
Han sa ingenting medans jag gick den första kilometern.
Men sen. Så fort jag förde hand till knappen för att höja hastigheten, ja då jävlar skrek han rakt ut. Förvandlade min ben till två betongfundament. Du ska inte tro att han gav upp speciellt snabbt heller. Nej inte förens jag hade joggat i 2 kilometer så började han att ge upp. Fast inte helt. Så ja det var ett tufft pass.
Berättade tidigare att jag hade för avsikt att köra 105 minuter. Men när jag skulle boka tid åt min fru så fanns det knappt några tider. Den enda som skulle passa var kl 10. Så den fick det bli och jag kortade gladeligen av mitt pass för att hon skulle få komma igång.
Ja just ja.
Trots tjockisens vilda protester så förmådde jag att jogga 5km konstant. Det tog dryga 33 minuter. Men gissa om jag är stolt över den prestationen. Det var ruskigt nära att jag skrek rakt ut av glädje!
Men trots min prestation så är jag ändå gladast, stoltast över att min fru har gjort sitt första pass! Sann lycka!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar