Den här natten har jag lärt mig en sak. Att försöka få ett babytäcke att täcka min kropp går inte. Inte ens i närheten.
Nej faktum är att man får välja vilken kroppsdel man vill värma. Anledningen till att jag fått denna insikt är att i natt, precis innan jag somnade tyckte jag att det var för varmt med täcke så jag rullade det åt sidan. När jag sedan vaknade till av att min fosterställning inte kunde göras mer kompakt så sträcker jag ut handen å greppar efter första bästa täcke.
Tyvärr så sträckte jag mig åt fel håll. Fick tag i ett babytäcke som ligger i hundbädden. Men var för trött för att fatta det. Dock har jag försökt att värma mig hela natten med det där lilla tygstycket.
Inte konstigt att jag känner mig mer eller mindre ledbruten.
Hur som helst.
Väskan med träningskläder är packad, så efter jobbet blir det ett skönt pass. Eller skönt, det tvivlar jag på vid närmare eftertanke. Skönhets känslan lär nog inte komma förens efter passet. För mitt under är det nog mestadels smärtsamt. Fast det är en njutningsfull smärta.
Jag har inte gett upp min förhoppning om att klara av att trilla ner under 100 denna vecka men jag inser att jag får vara glad om det blir under 102. Har inte samma möjlighet att gå ner stora siffror denna gång. Eller stora siffror är ju relativt. Idag får jag nog se allt över 1.0 kilo som stort. Men om man jämför med förra resan då jag vissa vägningar hade minus på över 3.0 kilo så känns det fjantigt med 1 kilo. Men jag vet att det inte är det.
Men ändå.
Nej faktum är att man får välja vilken kroppsdel man vill värma. Anledningen till att jag fått denna insikt är att i natt, precis innan jag somnade tyckte jag att det var för varmt med täcke så jag rullade det åt sidan. När jag sedan vaknade till av att min fosterställning inte kunde göras mer kompakt så sträcker jag ut handen å greppar efter första bästa täcke.
Tyvärr så sträckte jag mig åt fel håll. Fick tag i ett babytäcke som ligger i hundbädden. Men var för trött för att fatta det. Dock har jag försökt att värma mig hela natten med det där lilla tygstycket.
Inte konstigt att jag känner mig mer eller mindre ledbruten.
Hur som helst.
Väskan med träningskläder är packad, så efter jobbet blir det ett skönt pass. Eller skönt, det tvivlar jag på vid närmare eftertanke. Skönhets känslan lär nog inte komma förens efter passet. För mitt under är det nog mestadels smärtsamt. Fast det är en njutningsfull smärta.
Jag har inte gett upp min förhoppning om att klara av att trilla ner under 100 denna vecka men jag inser att jag får vara glad om det blir under 102. Har inte samma möjlighet att gå ner stora siffror denna gång. Eller stora siffror är ju relativt. Idag får jag nog se allt över 1.0 kilo som stort. Men om man jämför med förra resan då jag vissa vägningar hade minus på över 3.0 kilo så känns det fjantigt med 1 kilo. Men jag vet att det inte är det.
Men ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar